Projekt Caffe Latte Episod 15

Lyckosamt hamstrande. När det kommer till viktiga detaljer för ett snyggt bygge så är styret ett sådant. Jag tänker ofta själv när jag ser ett bygge att : den skulle vara snygg om man bara bytte till ett annat roder. Smaken är givetvis som baken, och tur är väl det, men jag har en bestämd uppfattning om hur det ska se ut. 

Ibland kan det vara bra att samla på sig allt möjligt konstigt som man för stunden inte har någon direkt uppenbar användning för. När det var dags att fixa styret till Latten inventerade jag mina "högar" av "bråtesomärbraatthasakersomkanskekankommatillnyttaendag". Detta är till alla er som tycker det är galet att samla på sig en massa skrot! Jag behövde inte skriva någon lista till nästa marknad, hade allt, In the house! Där fick ni!

Fanns på hyllan. Ett stycke styre och ett stycke styrfäste inköpt i Italien, dock inte vid samma tillfälle.

Bonda, nu är uppdraget att gifta hyllvärmarna och gaffeln.

Som vanligt får ett Cornflakes- paket sätta livet till, Specialflingor är bäst.

Från ide, pappmall och till plåtbit på 54 minuter, tiden går fort när man har kul, och annars också!

Under kjolen. Den italienska racegaffelns överdel och den halvspanska förlängningen i förening.

Den obligatoriska provmonteringen.

Makeup. Efter den slutliga hopfogningen tarvar lite etstetisk justering.

Styret på plats, möjligen blir det att korta handtagen lite så småningom.

Fortsättning följer.

Ring Ring 6

Omskyltning med livet som insats. De ljusbelysta skyltarna i kioskens tak skvallrar verkligen om dess verkliga ålder. Därför måste något göras åt de mjölkvita, genomskinliga partierna med Telialoggan. Uppdraget blir att återskapa de gamla skyltarna med texten TELEFON, ett uppdrag som höll på att kosta mig livet. Misstaget var att låna hustruns trappsteget som normalt sätt är upplag för diverse blomarangemang. Vinglande högst upp på nämnda stege brast de översta upplaget och jag föll handlöst rakt ner i backen. Det var bara rena turen att jag inte slog mig gul och blå, resultatet blev en totaldemolerad stege och en mycket moloken Olle. Jag känner mig som ett riktigt teleFON!

Duger bara till tändved, och vad ska frugan säga när hon upptäcker det?

Den gamla klassiska loggan, rund i formspråket och med texten TELEFON.

Den betydligt yngre, kantiga loggan med TELIA i snirkliga bokstäver.

Med risk för liv och lem är nu skyltarna demonterade. En lysarmatur sitter ovanför innertaket och lyser ut åt sidorna och ner i kiosken.

Skyltarna i mjölkvit plexi visade sig gå att återanvända. Teliatexten är pålimmad och tillverkad i häftplast. "Bara" som visade sig inte vara så bara, att ta bort plasten.

Nätet är fantastiskt. Ett av tipsen på nätet var att man med hjälp av ånga skulle få bort plasten. Råkar ha en "ångmaskin" i min arsenal vilket hjälpte mig mycket.

Slaget vid Lützen. Dimman låg tät över gårdsplanen. Sakta men säkert.

Fyra rena plexiskivor och en boll av röd plast blev resultatet.

Ring Ring 5

I ett helt nytt ljus. När jag i helgen besökte min favoritmatbutik, Matvärlden i Barkarby spanade jag som vanligt in affärens dragplåster, en fantastisk Lambretta-pickis. Inte så konstigt, men denna gång såg jag den i ett helt nytt ljus, den är ju orange! Man är inte alls skadad, nej nej. På hemmaplan är det nu dags att korka upp burken med tidernas mest besvärliga kulör.

En lack som verkar täcka perfekt, undra hur de har burit sig åt?

Sanningens ögonblick!

Oj Oj Oj, det blev Televerksorange vill jag lova.

Täckte fint och blankt blev det, jag fattar inte vad ni oroade er för? Jag var aldrig orolig, nej ,nej.

Ring Ring 4

Saknad täckning. Glädjen över att från början av ett projekt veta exakt vad det är för kulör som gäller förbytts till ångest när kulören är orange. Min erfarenhet av att lacka orange är väll inte så stor men tillräckligt för att veta att denna kulör av någon outgrundlig anledning inte täcker. Renoverade en orange Lambretta Luna där jag lackade kåporna ungefär 250 gånger men det blev inte hundra i alla fall. Inte undrar på att man behöver antidepressiva små piller inför lackeringen av kiosken. Måste fråga någon som kan. Flyga till månen funkar men få orange färg att täcka det går inte! Misstänkte att det möjligen kunde ha med grundfärgen att göra, det visade sig delvis riktigt. Enligt ett färgproffs jag känner är det som följande. Gul, röd och framför allt orange är så kallade transparenta kulörer vilket förenklat betyder att det inte går att tillsätta så mycket färgpigment så att färgen sedan täcker. Lösningen blir då att man bryter grundfärgen i en kulör som sedan underlättar täckningen. 

Dörren klar för grundmålning efter lite spackling och maskering av rutan.

Första lagret av den magiska grundfärgen! Ärligt talat så är den enligt mitt ynkliga färgseende inte ett dugg orange! 

Som i tomtenissarnas målarverkstad på julafton.

Ring Ring 3

Ärligt talat så måste man fråga sig hur många projekt som skulle bli av om det inte vore för Flätan. Ytterligare ett nödläge som denna gentleman löser. Denna gång behövde jag en bit Plexi till dörren. Efter att ha rannsakat alla mina och släktens eventuella lager kunde jag konstatera att jag kammade noll. Vad göra? Ringa Stefan och konstatera att han likt Labero trollar fram en lämplig bit. Hur gör karl egentligen? Magiskt faktiskt. Räddad för 194 gången, tack Stefan!!!

Trodde jag kört fast. En lagom stor lagom tjock plexibit from Flätan General Store, och som ny efter lite rengöring. ( ville inte skriva även Flätan på utrikiska utan prickar, det blir liksom lite missvisande)

Den här biten räcker gott och väl till, "bara" att kapa efter tycke och smak.

Från magiskt till jättekonstigt. När jag sågade skivan inträffade något mycket märkligt! Efter att sågbladet passerat slöt sig skivan igen som om den svetsats ihop! Bara att bryta isär, tänkte jag, men så lätt var det inte. Man lär sig något nytt varje dag uppenbarligen! 

Vara försiktig med vad man önskar! Här om dagen tyckte jag att det var asroligt att köra överhandsfräs, nu fick jag min önskan uppfylld i kubik. Plexin som skall fällas in i Boarden krävde mycket tid vid maskinen. Dammade gjorde det också till den milda grad att brandvarnaren startade i garaget och jag fick fortsätta utomhus!

Plexiskivan på plats i sin falls i dörrbladet.

Innerpanelen injusterad.

Under press. Nu är det läge för att limma dit dörrens inre panel. Då kommer några trädgårdsplattor väl till pass.

Knoppen över i. En enkel dörrknopp med en diameter på cirka 50-60 mm är nästa pryl på önskelistan. Borde väl inte vara helt omöjligt att hitta?

Ring Ring 2

Fuffens. Ja, bygger man en Kuliss så får man nog anse att man sysslar med fuffens. Det är lite som att tala osanning, en lögn måste följas upp med ytterligare en. Rutorna i kiosken ligger ju innanför vägglivet och det finns alltså ingen gummilist runt dororna. Därför måste jag måla dit en fusklist för att få rätt utseende. Första steget blir att fräsa "fönsterkanten" med en halvrund fräs. Om stålis ska byta om i lungn och ro måste det finnas en dörr, det blir nästa uppdrag i snickarverkstaden.

En överhandsfräs är en fantastiskt trevlig maskin som underlättar för den lille hobbysnickaren att uppnå fina resultat. 

Fönsterpanelerna har fått en rund fin kant.

Jag citerar Tommy Nilsson: Öppna din dörr. Dörren har samma fönsterhål som sidostyckena men här måste jag faktiskt sätta in ett fönster.

Snickartvingar kan man aldrig ha för många av.

Dörren ät tillverkad av två delar, därför vill jag styva upp den med en innerspegel. Snyggt och styvt och en möjlighet att låsa glaset i läge.

Nästan klart. Nu måste jag bara fixa en plexiskiva med måtten 655 X 750 innan man kan limma och skruva ihop dörra.

A halleluja moment.

Alla som känner mig vet att jag sällan blir mållös, men denna arla lördagsmorgon är ett undantag. Jag ställde kosan mot Resarö och min lekkamrat Ulf för att bevittna statusen på hans VW renovering. Föga visste jag då att denna morgon skulle sluta i just en sådan mållöshet. Förra gången jag såg bilen var bubblan och Ulf precis i starten av renoveringen. Jag kunde konstatera att lite rostlagning nog var nödvändig men också att det var ett mycket fint objekt. Alla som någon gång helrenoverat en bil vet att man utan undantag drabbas av" isbergseffekten". Det vill säga att ju längre man kommer under ytan desstå större blir arbetet. Detta renoveringsobjekt från 1968 var inget undantag. Man skall här betänka att Ulf är en mycket skicklig yrkesman! , men det har inte ett spår att göra med rostlagning. Ulf håller bokstavligen hundratals människors liv i sina händer när han dagligen rattar stora pjäser med SAS lackat på sidan, men han har alldrig rostlagat en bil! När jag närmade mig garaget denna grådisiga morgon skvallrade högen av utbytta paneler om att arbetena varit omfattande men jag kunde inte ana vad som väntade när jag kom in. Här framför mig stod nu en rostfri bubbla där hälften av bilen var bytt! Jag blev helt stum! Varje skarv, plåt och panel var helt perfekt! Men för Guds skull killen är ju amatör!

Ibland brukar jag vräka ur mig att "det där kunde jag inte gjort bättre själv" och i detta fall så stämmer det klockrent! Sanningen är att det där hade jag aldrig kunnat prestera. 

Grattis Ulf till ett enastående jobb, resultat, prestation och lycka till med fortsättningen, och i min bok har du uppnått stjärnstatus.

Isberg. En del av de utbytta panelerna skvallrar om att rostlagningen varit omfattande.

Rostfri!! Här stoltserar sextioåttan i hela sin fulla prakt! Först undrade jag om det verkligen kunde vara samma bil som jag såg vid mitt förra besök?

I princip klar för att påbörja lackeringsarbetet. Vilken kulör? Var vid inspektionstillfället inte fastställt.

Halva bilen är bytt! Om man lyckas med detta konststycke vid sin första helrenovering, vad väntar då inte i framtiden nu när Ulf förväntas få lite mer "lektid"?

Perfektion i varje detalj, grattis Ulf!