Hur envis får man vara? Det är inte bara en av mina lekkamrater som fått nys om en telefonkiosk av den model som jag egentligen tänkt mig. Hur envist är det inte att ta en trettio år för ung kiosk och försöka bygga om den? Rent ekonomiskt, tidsmässigt och utseendemässigt är detta projekt inte försvarbart, men jag är så in i bängen envis så jag måste prova.
En riktigt fin gåva som nu skall få en omvänd makeover.
En skiss på köksbordet med kioskens mått och hur den ska maskeras att likna ett klassisk oranget omklädningsrum för presumtiva stålmän.
Lite åt det här hållet vill jag få till det. Som att bygga om en Fiat Panda till en Ferrari, alltså helt omöjligt, men det har inte hindrat mig förut.
En och annan passerande har nog undrat vad det är för konstig pryl i paketet.
Täckelset har fallit.
Första steget blir att ta bort den nedre raden av glas.
Kuliss. Just tillkapade och inpassade.
Fram med sticksågen och fixa det nya rutorna.
En första flukt på maskeringen.
Maskeringen på plats och förvandlingen tar ett stort steg framåt, och föresten Flätan, nu ser du vad jag är ute efter inför fortsättningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar