tisdag 20 december 2016

Projekt Caffe Latte Episod1

Jag är lika lättpåverkad som en politiker i september ett valår, ja vet. Att jag är en vindflöjel när det gäller påverkan utifrån är väl inget nytt, och när 2016 års vinterprojekt beslutades så var det just så. Hela nätet formligen översvämmas av den rådande trenden Café Racers. Alla ska numera bygga om sin tråkiga vardagsknarr till något sportigare. Konceptet kommer ursprungligen från England där man kastade skärmar bytte styren och satte på en ballare kana, och detta allt för att imponera på brudarna när man åkte mellan kaféerna på den engelska landsbygden. Nu finns det både tidningar, tv serier och klubbar som enbart avhandlar temat café racers. Inte så konstigt då att jag vill hoppa på trenden, klart killen ska bygga en Java racer. 

Vad ska jag då ha för donator kan man fråga sig? Varför inte ta Italiens vanligaste vardagsmoppe en Ciao, förena detta med influenser från Ducati och försöka bygga om den i Caffe latte stuk? Vet inte om den kommer imponera på några brudar, vi får se.


En första idéskiss ritad på flyget med destination Bologna och Imola-marknaden. Ett första utkast till ramkonstruktionen influerad av Ducati Monster.


Donatorjakt. Detta år var hustrun för första gången med till Imola- marknaden. Lite lustigt var att vi båda var på jakt efter Ciao. Hustrun efter en så fin som möjligt och jag en så dålig som möjligt.

Hustruns kanonfynd, har aldrig tidigare skådat en så fin Ciao. En Ciao Testa Rossa renoverad med enbart nya delar!


Donatorn. Jag är ju egentligen ingen Ciao kille. Tog därför hjälp av Ciao-trimmar oraklet Persimon Sanberg för att välja precis rätt donator. Egentligen inte tillräckligt dålig och lite för fin för att slakta, men rätt årsmodell med rätt fälgar och den gick som ett skållat troll. 


Gula faran hemma efter transport från Italien. Embalagering brukar vara omfattande när man kör hem moppar, men inte denna gång. Inte så noga när den ska slaktas.


Den traditionsenliga före- bilden vid macken. Sedan provkörning på gatan innan den skall demonteras.
Vilket drag! Det är den snabbaste Ciao jag någonsin provat! Det bådar gott inför framtiden.


På "slaktbänken" nu finns ingen återvändo. Varning alla känsliga Ciao Älskare.


Den övre är tänkt att se ut som den nedre, ni fattar.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar