Snålheten som bedrar visheten eller spara till en regnig dag? Vilket som, det här får bli på kontot för läropengar. Ivrigt ställde jag upp Latten med hjulen på plats. Däck och fälgar gör så otroligt mycket för looken så det vill man inte vänta för länge med. Fram var allt frid och fröjd (förutom att jag lagt ner tre miljarders miljoner timmar på skivbromsen, och den är inte färdig än) men bak var det något som inte stämde! Först fick jag för mig att mitt nyinköpta racebaknav hade andra mått men med en snabbkoll med originalet kunde jag konstatera att så inte var fallet. Nästa steg var att gå ut i förrådet och hämta originalramen. Orginalramen sparade jag för att den i mitt tycke var för fin för att slakta. Jag använde istället en skrotram jag hade i mina gömmor. Väl med ramarna bredvid varandra blev skillnaden uppenbar, den ram jag använde visar sig ha en kortare rambit på höger sida. Den var närmare bestämt 70 mm för kort. Lite sent att ändra sig kanske? Inte konstigt att jag vid gårdagen besök hos optikern för första gången fick separata läsglasögon tjocka som flaskbottnar. Dessutom hävdade den väna, söt leende människan att det kan bero på åldern! Nu får dom väll ge sig. Modellerna skiljer sig alltså beroende på om hojen har bakre växellåda eller ej. Hur i hela fridens namn ska man veta det? Kallt konstaterar jag att det bara, som vanligt, handlar om en bit extra plåt och lite tid, läropengar alltså. Jag lovar dyrt och heligt att nästa gång jag bygger en Caferacer baserad på Ciao använda mina brillor och inte vara sniken.
Kort glädje. För första gången uppriggad med hjulen på plats. Först blev jag nöjd sedan fick jag huvudbry.
En ganska väsentlig skillnad som jag inte såg trotts att jag gämförde de två ramarna innan jag bestämde mig för att använda skrotramen. Glädjande nog var det alltså inget fel på racenavet.
En liten modifiering som flyttar infästningen av navet 71,4 mm bakåt, bara så ni vet.
Provmonterad.
Så där få det bli, återstår bara några låsmutterar.
Världen bästa Larre kom och tröstade den urgamle och synsvage Olle med en present. Larre vet hur man får sin svåger på bra humör igen. En superfin vinkelmätare gjorde susen, vilken gåva!
Larre gillar mina fotpinnar., så jag var tvungen att muttra dit dem för påseende.
Måste känna mig rätt nöjd med Looken, det lilla jag ser av den vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar