När man som jag åker till samma marknader år från år lär man känna säljare som gör likalunda. När jag nu letar tidstypiska tillbehör till Cyclonen drar jag mig till minnes en i sambandet ung säljare som säljer gamla mc delar från 10 och 20 talet. Alltså, med siktet inställt på en viss säljare och specifik säljruta fortfarande hemma i garaget gick resan till Milano och marknaden i Novegro.
Som om det fanns en mening. På torsdagkvällen hade säljaren inte anlänt men på fredagsmorgonen stod jag där och lurpassade när han packade upp. Väntan blev olidlig och tog nästan religiösa dimensioner, mitt bland tankar, ramar, och motorer låg " min "växlingsmekanism! Det stod formligen mitt namn på den. Ni vet en sådan där tankmonterad sak med kort spak som satt på alla gamla hojar.
Den känns som meningen, den skulle bara vara helt rätt till mitt bygge. Det fanns bara ett måln på min himmel, killen är känd för två saker. Han säljer otroligt balla och unika tidiga prylar och att priserna är där efter. Alltså bad jag till en högre makter när jag frågade om priset. På hans sätt att svara förstod jag direkt att det skulle bli "hårda papper" , fransk, från sent 10 tal och i princip omöjlig att hitta någonstans i hela världen utom hos just denna säljare var priset enligt säljaren fullt rimligt, men för mig helt orimligt. Tänk att man ska se på saken så diametralt olika. Med ett pris som om den tillhört Mussolini eller allra minst påven försökte jag pruta ner priset med 50€, men säljaren var obeveklig, priset var inte prutbart. Det kändes helt plötsligt inte särskillt himmelskt utan snarare som en besvärjelse att jag funnit spaken.
Krypa till korset. Efter att ha funderat och våndats ett dygn gick jag tillbaka till säljaren med köpeskillingen i nypan och kröp till korset. Till säljarens försvar måste jag framföra att han prutade ner priset med 20€, en klen tröst! men i alla fall.
Jag brukar hävda att om en pryl inte finns på en marknad i Italien så har den troligtvis inte tillverkats. Allt finns, men om man sedan har råd att köpa är en annan femma.
Ser inte mycket ut för världen men är värd sin vikt i guld, i alla fall om man skall tro säljaren i Milano.
Rätt läge. Att hitta rätt läge är en viktig detalj när man bygger eget. Höja, sänka och flytta är en bra metod. Här med hjälp av en domkraft.
Så får det bli. Det finns inget hundra bra läge om man skall ta hänsyn till förarens ergonomi. Men vad gör man inte för konsten?
Ett stadigt fäste i ramen under tillverkning.
Snålskarvat. Om inte biten räcker till får man helt enkelt snålskarva.
Lika som bär.
Känsliga personer rekommenderas att stänga av. Jag kommer ändå inte att komma till moppedhimelen efter alla mina helgerån så jag kan lika gärna visa hur jag fräser bort påvens fasta lägen på växelmekanismen.
En tandlös spak färdig för ytbehandlingen.
På väg tillbaka till Italien för ytbehandling. Larre har testat tidigare och resultatet blev bra och prisvärt, så nu skall även jag prova att skicka prylarna till Italien för kromning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar