Ute och cyklar mer än vanligt eller sanning med modifikation.

Kvällens måndagstema cykel, var inte det lättaste att bidra till för mig. Alla cyklar jag äger har ju någon form av motor. Det blev alltså ett visst brydderi under måndags förmiddagen när jag skulle jaga något att ta med. Lösningen blev slutligen döttrarnas Bambin-cyklar och en sinnrik tuta tillverkad i Italien. Det där att jag skulle vara cykellös är en sanning med modifikation, jag har faktiskt en cykel hängande i garagetaket. Kanske lite oväntat för en gubbe som inte är så van att åka kollektivt och ännu mindre ta sig fram utan motor. 

Faktum är att om man har åkt på marknader i Italien under ett antal år är det svårt att inte slås av vilket intresse italienarna hyser för sina racercyklar. Vackra konstverk och faktiskt mycket dyrare än mopeder/ kilo upptar de en inte så liten del av kommersen på marknaderna. På våra resor har Per Olov en föredetta proffscyklist varit i vårt ressällskap. Jag nämnde för honom vid något svagt tillfälle att jag nog borde ha någon typ av italiensk racercykel i min samling, och varför inte en klassiskt grön Bianchi. PO blev eld och lågor och efter några dagars letande ägde jag en italiensk trampcykel. 

Väl hemma blev det sedan pinsamt nog inte så många mil på den nyinköpta Bianchin, inga alls faktiskt.

Några varv runt kvarteret blev det tills jag fick punka på bakhjulet. Detta var dock inte det värsta. Först och främst var det fruktansvärt jobbigt att cykla och så fick jag så vansinigt ont i baksidan, så jag tog det säkra före det osäkra och hängde cykeln väldigt, väldigt otillgängligt i mitt garagetak.

Fina är de men hänger säkrast i garagetaket. Bianchi ägs faktiskt idag av en svensk/italienare och huvudkontoret ligger i Västerås!

Kvällens riktiga SuperStar. En magnifikt fin Nordstjärnan, bland det finaste jag sätt i cykelväg. Helt otroligt!

Skulle blivit en " pendlarknarr" i innerstaden, ägaren kom dessbättre på andra tankar och renoverade den till detta fabulösa skick.

Med en sådan tingest skulle till och med jag våga cykla i solnedgången.

En makalös manick från Italien där tutor alltid varit högt prioriterat.

Äldsta dotterns Bambino renoverad av den omåttligt stolta farsan till hennes tre års dag.

Den hade nog Leffe gillat? Yngsta dotterns Bambino med Speedway stuk.

Vilket besök! Mannen, myten, legenden Mats eller Massimo som han kallas i mopedkretsar kom på ett besök denna måndag. Mats är tidernas glädjespridare och hade åkt hela vägen från Färingsö för att göra oss glada. Här i samspråk med MHSs chefsspjuver, Örjan.

Här vilar inga ledsenheter. 

En cyklande tjej, Gunilla kan trampa en hoj hon.

Bildbevis. Den trampande tjejen hade med sig bildbevis på några av hennes cykeläventyr.

Mannen som gång efter gång har med sig riktiga klurisar. Denna gång ett framnav till cykel med inbyggd dynamo.

Åkersbärgaren kom förbi, som vanligt hade han spännande saker med sig på flaket. Denna kväll var det en japansk cab.

En salig blandning av cykelgodis.

Inget är nytt under solen. Som dagens Kinderägg kunde man få en sådan överraskning när man köpte kakan från Cloetta.

Vips låg det ett topplock på bordet. Jag fattade inte kopplingen till dagen tema? Bäst att inget säga och visa sig dummare än man är.

Som av en händelse hängde denna bild på anslagstavlan. Den blir en perfekt illustration inför nästa måndag när temat är DAMERNAS.