En frustrerad ekorre.

Jag känner mig inte direkt gammal, men de säger att det kommer med stigande ålder, en begynnande självinsikt alltså. De är inte så många, men jag vet vilka saker jag är bra på. Däremot är det betydligt fler så kallade förbättringsområden jag med ökad självinsikt borde ta tag i. Listan kan göras lång. Jag är kass på stavning, Jag gör aldrig saker i god tid, sista minuten är min bästa gren. Jag har tusen idéer och ännu fler projekt på gång , men inget blir färdigt. Jag sprider kaffekoppar överallt men framförallt har jag vansinigt svårt att slänga något som jag tror kan bli en bra att ha pryl. Det är närmast en fobi. För en tid sedan såg jag ett program på Discovery som handlade om just fobier. Summan av vad de kom fram till var att man skall konfronteras med sin tvångstankar och fobier för att få dem att försvinna.

Jag som är en samlarekorre på rohypnol ska alltså konfronteras med det faktum att slänga lite blivaöverprylar eller bra att ha prylar? Jag vet faktiskt inte om det är så smart?

Beroende på yttre omständigheter var jag tvungen att möblera om lite under och runt min arbetsbänk. Effekten blev att jag förlorade en kvarts kvadratmeter golvyta och en rad i min hurts där jag tidigare förvarat massa godis. När jag fyllt alla kvarvarande lådor och knökat undan på andra ställen kvarstår en hög av ospecificerade "bra att ha godis som jag inte kan vara utan och måste spara prylar" nu blev det jobbigt, riktigt jobbigt. En "frisk" lirare hade löst detta med ett besök på Hagbytippen, vår lokala aktör som löser dylika dilemman, men inte jag inte, nä alldrig i livet. Men sälja då? Om jag är dålig på att kasta så är det inte mycket bättre med förmågan att sälja, hopplöst eller hur?

När ekorren from hell står där i all sin frustration dyker räddningen upp, eller gör den det? 

Jag får besök av Flätan, en av mina bästa vänner och min största inspiratör men också den jag tävlar med när det gäller titeln Norra halvklotets största samlare av B,A,H- prylar. Jag dryftar mig ändå att rådfråga Flätan. Han svarar direkt" kör det till tippen"!!!!! Jag vänder mig i panik mot min besökare som genast brister ut i ett jätteskratt. Givetvis skojade han, vad skönt.

Konfronterande eller inte så firade jag på samma sätt som när jag försökt gå ner i vikt, med ett wienerbröd, alltså, jag sparar alla prylarna.

En hög med tvångstankar och fobier som enligt min forskning bäst avhjälps genom att spara hela skiten.