Hoppet är ute! Bakom denna något dramatiska inledning döljer sig de faktum att dito projekt handlar mycket om att kapa, slipa, och borra i detaljer som sedan varken syns eller märks när bygget är färdigt och att man aldrig skall slänga något, man vet aldrig när en stavhoppsställning kan komma till nytta.
Låg profil. Receptet för ett sportigt utseende är låg profil, konstigt eller hur? Lägre profil för att hojen ska få en högre profil, förklara de ni som kan.
Första testen, inte för hög linje så att tanken riskerar att komma för högt och inte för lågt så att det krockar med skärmar och hjulens placering.
Återvinning. Öron som blev över när jag byggde Gräsklipparhojen.
Bakramen liksom fästena är alla tillverkat av begagnat material, nu har jag så gott samvete så jag dryftar mig att ta helt nya! bultar till infästningen av " stötdämparen". Plywooden till mallen är dock begagnad, det får ju finnas gränser för slöseriet med nya delar.
Sergej Bubka. Nu snackar vi återvinning på hög nivå. När jag blev ägare till det hus som senare blev macken visade det sig att kåken var fullproppat med idrottsprylar. Kan tyckas lite som pärlor åt svinen, jag är ju inte direkt idrottstypen. Huset, som hade inrymt Karolinska Institutets tennis och idrottsförening skulle bort när KI byggde nytt. En kompis till mig, moppe Thomas fixade så jag fick ta huset om jag tog med allt, vilket vi också gjorde. Allt och allt förresten, de prylar som tillhörde den uteliggare som för tillfället bodde i huset lämnade vi kvar! Bland tennisracket, medicinbollar, kulstötningskulor, måttband och kulfång fanns en stavhoppsställning i aluminium som idag fått släppa till lite finfin aluminiumprofil för att bära upp bakramen. Sorry Miro Zalar, men hoppet är ute och det är sluthoppat.
En aluminiumbit som levde på hoppet.
Många bäckar små. Hållborrat, man måste hålla ner vikten när moppen toppar 23 km/h
Nöjd med profilen? Ja, det måste man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar