48 timmars hojen. Episod 3

Timme 4 till 7: Hoppas jag aldrig behöver träffa killen som lackerat Malancan, för då vet jag inte om det räcker med väl valda ord. Vilket skit, på ren svenska! Det tog mig över tre timmar att få bort lavafärgen från ramen. Med morakniv och roterande stålborste i borrmaskinen kämpade jag med färg som på vissa ställen inte satt fast alls och ställen där jag fick hugga bort skiten med ett stämjärn! Det var länge sedan jag var så arg på en person jag inte känner och som inte kan försvara sig! Nu är allt väck och det finns inte en gnutta kvar av den förhatliga färgen. Det kostade mig en borrmaskin, men det var det värt. Efter tre timmars konstant körning gav växellådan upp och tjock rök och ett fruktansvärt oljud markerade slutet för min trotjänare. Undra om jag kan skicka räkningen till lackeraren from hell?

"Skavankmåla" När jag gick på högstadiet praktiserade jag på Arnells Billackering i Täby Kyrkby.

Där lärde jag mig två viktiga saker. Allt som känns syns, det är vad man ska tänka på när man gör grundarbetet inför lackeringen och Skavankmålning. Skavankmålning innebär att man lackar på ett tunt lager med grundfärg efter att man slipat ytan plåstren. Då framträder alla skavanker tydligt och man ser var man måste spackla. Detta kan upprepas flera gånger tills man uppnått perfektion. Lite nytta har jag alltså av min skolgång, även om det var länge sedan.

Fick fixa det sista med en lånad borrmaskin när den gamla gått till Gud.

Små bitar som är rena som barnrumpor och är fria från flingfärg.

Skönt att komma igång, men vilken resa det blev.

Skrapa, skrapa, skrapa, skrapa!

Många skrymslen är det på en mopperam.

En sida klar, nu återstår bara den andra.

Äntligen klar, och då menar jag verkligen det.

Skavankmålning 

Nu har jag lite jobb framför mig, men det är en fröjd när jag slipper se lavalacken, för den har jag sopat upp och slängt, fy bubblan va härligt!

R.I.P Min trotjänare som fått sätta livet till för den goda sakens skull.