Stor tragik när gubben måste skaffa nya hojar.

Det är inte så att jag jag köpt en cykel för att försöka bränna bort gubbfläsket. Det är inte den typen av åldersnoja, det är värre än så! Jag syftar på det gamla Stockholmsslanget, hojar, som betyder glasögon. Jag fick mina första glasögon för ca: 8 år sedan. Jag har alltid haft syn som en hök, i alla fall har jag uppfattat det så. Det uppdagades att jag hade ett synfel som jag troligtvis haft hela livet men som inte upptäckts. Jag skaffade brillor högst plikttroget och effekten blev att mycket av den huvudvärk som jag lidit av försvann. Jag har alltid hävdat att jag bara har glasögonen för syns skull, ett uttalande som jag fått äta upp nu. Faktum är att jag alltid sett sämre på avstånd med hojarna på.

Efter 8 år kanske det är läge att gå till optikern, och faktum är att jag länge förträngt att något har hänt med min syn och det snabbt. Väl hos min väna optiker kom det ord ur hennes mun som jag först inte förstod och inte ville ta till mig. Hoppsan! Ja det har blivit betydligt sämre sedan du var här sist. Inte på långt håll men på nära håll behöver du hjälp. Det är helt normalt när man blir ÄLDRE! Jag föreslår ett par progressiva glasögon och ett par läsglasögon! ÄLDRE! Progressiva! läsglasögon! Hon måste vara galen! vad säger människan?  Med nedsänkt huvud går jag från optikern med nya glasögon beställda för dyra pengar och med insikten att jag nu är gubbe på riktigt.

Fick den här bilden av Gunilla De Luxe, och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag att gubben på moppen i alla fall ser tillräckligt gammal ut för att skaffa läsglasögon.

Mr Magoo, inte riktigt så illa men det känns lite så.

I mitt nästa liv ska jag satsa på optikeryrket, det var inte bara mitt synfel som ökat väsentligt sedan sist,

även priset på glasögon.