The scary part

Jag vet inte om det beror på åldern. När jag tidigare utsattes för en utmaning kastade jag mig huvudstupa in i handlingen. Men nu när man ska föreställa erfaren så stannar jag upp inför ett hinder likt en vägrande häst. Ett hinder som definitivt passar i denna kategori är plexiglaskåpan. Originalet, som jag gärna hade sparat var tyvärr repigt, sprucket och lagat med plastiskt-trä! Dessutom gick en stor flisa ur när jag skulle demontera den gammal kåpan. Inget att gråta över när man kan köpa plexikåpa på "metervara" i Italien. Så vad är det att vänta på? Bara kapa till och borra hål? Det var just det där med mentala gubbhinder.

Den gamla kåpan, som var för risig för att behålla och inte blev den bättre efter min demontering, eller snarare demolering!

Mondialen ser lite tandlös ut, det är något som saknas.

Underbart att vara renoverare när det finns kanongrejer att köpa, när såg du en plexiglaskåpa i halvfabrikat på en svensk marknad senast?

Prova,prova. Det var just det, saknar hål och är uppenbarligen för lång.

Scary värre! Att borra de elva hål som saknas. Sprickrisken är uppenbar och kallsvetten rinner efter ryggen.

Gick som en dans att borra, men trevligt var det då inte.

Om det var läskigt att borra så är det ren panik att såga bort överskottet, fy bubblan!

Provmontering, och livet känns ganska bra igen, phuuu!

Jag måste vara bra pervers, men jag tycker att flygplansskruv med hål för låstråd är bland det sexigaste som finns! Tyvärr så får jag inte tillfälle att använda dessa godingar så ofta men nu tänker jag frossa.

Pervo-skruven på plats och visst pryder dom sin plats.

Trodde ni att jag skulle kunna låta bli att dra dit en låstråd?

Onödigt, överdrivet och malplacerat, men jag kunde inte låta bli.

Slutresultat och jag kan pusta ut.