Avidentifiering.

Man kan nog tycka att jag lever i min egna lilla värld, och visst är det nog så. I mitt universum gäller det att så lång det är möjligt och jag sätter en ära i att använda saker som egentligen inte hör dit i mina konstruktioner. Gärna gammalt överblivet skrot som ratats och som jag, och bara jag inser möjligheterna med. Lite skruvat va? Men har man en egen värld så har man. 

Om man försöker luras en gång måste man fortsätta sa mytomanen. Mycket handlar om maskering och avidentifiering i mitt lilla universum.

En vagnsbult som efter att de nästan digitala bokstäver och siffror som gjutits in är bortfilade kan den nu passera som nit.

En lagerbock som förövrigt kunde passera som "medeltida" måste förfalskas en aning i fräsmaskinen.

Förfalskning, fast tvärt om. Här tillför jag ingen falsk signatur, jag tar bort den gammal i stället.

Som passlösa flyktingar, nu helt utan identitet.