Vem kan segla för utan vind?

Äntligen hemma, och ni ska veta att jag väntat. Köpte båten osett på 10 minuter i slutet av juni och galoschen kom hem i början på september. Men värt att vänta var det, den var verkligen som ny. Nu infann sig ett nytt läge. Någon av mina lekkamrater tyckte att jag skulle låta den vara som den var av rent museala själ, en annan att jag skulle gjuta av den. Alla vettiga förslag, men med all respekt, jag vill ha drag under galoschen. 

Nästa viktiga steg i strävan att få upp just den där farten är en motor, men vad skulle jag leta efter? Sondering av marknaden visade att utbudet av race motorer som passar på en Classic Hydro inte är så stort. Tyskt eller Japanskt? Eller kanske ITALIENSK? Jag råkar ha en lekkamrat i det förlovade landet som jag vet sysslat med båt-racing. Ett telefonsamtal och två SMS så var en motor hittad, förhandlad om och köpt. Åter igen så köper jag en pryl enbart genom hörsägen, det här kommer att straffa sig en vacker dag, sanna mina ord.

Blinddate. Motorn i fråga är en tvåcylindrig italiensk Carniti på 500cc. Givetvis med dubbla Dell Orto. 

Den gick enligt uppgift problemfritt ända fram till att svänghjulet exploderade vid senaste tävlingen! Oroande? Nej då inte vara negativa nu, hur svårt kan det va?

Efterlängtad. En båt på gårdsplanen är mycket, mycket bättre än tio i Småland.

Ett SMS med trevliga bilder från säljarens arbetsbänk. 

Observera det röda förgasartrattarna! 

Det som skiljer en standard motor från en racemotor är främst att växelhuset inte innehåller någon frikoppling eller back. Detta gör att växelhuset kan göras mindre och skapa mindre motstånd i vattnet.

Mindre rolig bild! Ett exploderat svänghjul. Kommer jag få fler gråa hår? Nej då!

Hemma vid mitt skruvstycket efter en lastbilstransport från Bella Italia.