Sitta vackert.

Jag är lite sugen att citera Brasse i fem myror när han tar fram sin latjolajbanlåda, "fel, fel, fel".

Jag vet egentligen inte varför det är  så vansinnigt  svårt att hitta rätt sadel. Av alla prylar man vill hitta under ett projekt så är det nog just det. Rätt storlek, rätt stuk, rätt material, rätt kulör och rätt pris. Dessutom får det inte stå Indian eller Harley Davidson präglat i skinnet. Inget ont sagt om dessa ikoner, men det ser inget vidare ut på en CYCLONE.

Det är smällar man får ta. CYCLONEn har en i mitt tycke underbar sadel, inte det lättaste att hitta något liknande alltså. Men ingen regel utan undantag, jag har faktiskt hittat en sadel som mer än väl kan mäta sig med orginalet. Glad i hågen över min lycka i att ha hittat den perfekta sittplatsen visade jag just denna bild för min alltid annars så positiva svärmor. Hennes kommentar var ska du bygga en sådan klumpig en med inälvorna hängande ut? För en gång skull håller jag faktiskt inte med min kära svärmor, men det är väl smällar man får ta.

Ordning och reda. En av mina mest idoga följare har kommenterat min fina ordning vid arbetsplatsen. Vet faktiskt inte vad han får det ifrån? Kanske fotografens val av kameravinklar? Sanningen är att det för det mesta råder en organiserad oreda när jag håller på.

Undersidan på underverket och lite prylar att tillverka det främre fästet av.

Kapa, borra, svetsa, slipa, känns detta igen?

En riktig doldis. Väl klart ser det inte mycket ut för världen och när sadeln sitter på plats syns det inte alls.

Ingen fegis. Bort med fjädrarna, komfort är för fegisar. Kunde de åka utan fjädring på tiotalet så ska väl jag klara det nu?

Skruva dit, kolla bilder, justera.

Bakre fästet tillyxat. Efter provmontering och svetsning vankas det lite slipning av hörn och skavanker.

Det är det lilla som gör det. En bara så liten avvikelse från "linjen" kan bli kostsamt.

Varken fjädring bak eller i sadeln. Inte direkt någon nöjesresa, men man håller sig nog vaken.