Ingen nöjesresa.

En av mina kompisars morsa sa alltid " om man skall vara fin får man lida pin" jag fattade aldrig riktigt det där i min tidiga barndom men kunde konstatera att morsan i fråga inte kunnat haft särskillt ont.

Idag ställer sig uttrycket i en annan dager och fenomenet dyker upp då och då. Vad har nu denna anledning till välförtjänt smärta med mitt bygge att göra? Inte så lite ska det visa sig. 

Den klockrena sadeln jag hittat var bestyckad med mycket bekväma spiralfjädrar som säkerställer en komfortabel resa för hugade förare. Problemet är bara att detaljer som skall ge någon sorts bekvämlighet inte går att hitta på racerhojar från tiotalet. Då var vi där med fin och pin. Alltså bort med det bekväma och dit med det stumma. För när allt kommer omkring är det inte tal om någon nöjesresa.

Helt vansinnigt, men nu är det gjort.

Dessa små egentillverkade stag av hundbenstyp får ersätta det mjuka och sköna spiralfjädrarna.

Fästet i bakkant färdigt för hopfogning.

Svetsat och slipat till lite kurvigare förmer.

Ingen bakfjädring och likalunda stum sittplats, rumpan kommer nog få veta att den lever!

Riktigt snygg linje tillsammans med tanken. Det blir nog en boardtrack av det här till slut.