Julafton blev precis som den alltid blir. Alla åt för mycket av jullunchens alla läckerheter. Tiden räckte inte till så vi fick ta efterrätten på springande fot på väg till tv-soffan. Farfar och morfar somnade traditionsenligt framför Kalle. Förespeglingen att minska antalet julklappar till ett minimum sprack omgående när högen med klappar liknade Everest. Efter Kalle och kaffe med dopp var det dags för frun, barnen, svärfar och svåger att spela på verandan. Intet nytt alltså förutom att jag för första gången skulle vara tomte. Det ärofulla uppdraget att vara årets tomtefar brukar falla på min svåger som är en stor skådespelartalang och fullständig suverän på att förställa sig. När det nu är barnens kusin och svågerns son Elvin som skall luras att tro att tomten finns fick jag jobbet. Påpälsad till tänderna och med en lyckta och en stor säck på ryggen närmade jag mig vårt hem. Jag kände redan triumfens sötma innan Elvin öppnade dörren och jag med förställd röst sa " finns det några snälla barn här"? Föremålet för mitt nya karriärval hoppade jämfota och utbrast Det är Olle! det är Olle!!!!
Där och då började och slutade min extremt korta karriär som familjens proffstomte.
Jag såg mamma kyssa tomten. Min älskade familj stöttar en något stukad tomtefar. En tomte har jag ju alltid varit, men det här var något annorlunda.
Det visade sig att jag varit lite snäll i alla fall under det gångna året. Av tomten, det vill säga Elma och Berra fick jag dessa otroligt balla prylar till macken.
I ett paket med röda snören fick jag dessa fantastiska skyltar till den lilla bensinstationen. Världens bästa Danne har sett till att det numera finns riktiga öppettider i macken. En Danne som min Danne skulle alla ha! Det spelar ingen roll hur galna upptåg man än hittar på så står han bakom det med hull och hår. Positiv och suportive är hans mellannamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar