Projekt Mojito Episod 11

Dutteli dutt. En av mina ytterst få följare, som jag lovat att inte hänga ut offentligt, brukar ventilera en viss trötthet över mina ibland märkliga liknelser. Nu kommer en ny sådan som han kan irritera sig på.  "Ibland är livet för en moppebyggare lite som att tömma kylmanteln på en gammal marinmotor"

Visserligen är det lördagkväll nära jul när jag skriver detta men jag har inte tittat för långt ner i glöggkitteln. När man öppnar dräneringskranen på en marinmotor händer nämligen oftast ingenting. Sedan efter att man petat med en ståltråd kommer först lite svart goja och sedan kommer allt ut på två röda sekunder. Vad jag menar är att ett projekt ofta kan stanna upp för att sedan ta fart igen efter att man har petet lite. Jag brukar kalla detta för Dutteli dutt. Idag var en riktig sådan Dutteli dutt dag. Jag gjorde inget storartat utan pysslade med lite av varje i väntan på att ta tag i något större. 

Kanske något att rösta på i nästa val? Vevpartiet alltså. 

Min vana trogen brukar jag ta bort trapporna på det hojar jag bygger om. För trampor är väll inte det mest sexiga attributet på en racer? Dock får de vara kvar just på detta bygge. På en däcksnötare är det helt enkelt svårt att lösa.

Alltså montering av vevpartiet men inte tramorna, ännu. Får för mig att det blir lättare att montera efter att motorn är på plats.

Tillbaka efter rengöring av kulor och banor samt nytt och fint blått marinfett. Kan nog bli bra, for a rainy day.

Stommen till dynan måste ha sina bultar och så något som håller emot och hindrar bultarna från att snurra när stoppningen är ditlimmad. 

Pytt i panna. Min lekkamrat Flätan har som vanligt levererat viktiga detaljer. Oavsett vad man letar efter så kan man ge sig den på att Flätan har det i en av sina gömmor. Skumplast är en hel vetenskap. Kvalité, konsistens och tjocklek måste vara den rätta. Denna typ, som Flätan kallar pytt i panna gissningsvis beroende på sitt utseende blir perfekt på detta hopkok till moped.

Det här blir något att sätta ändalykten på.

Blått, blått, blått. Motorn tänker jag inte göra någonting åt. Den är så fin som den är. Men i linje med resten har jag tagit beslutet att måla den silverfärgade kåpan över tändsystemet blå.

Den röda motorskylten måste vara ny, den är nämligen avsevärt finare än allt annat på moppen.

Inte så dumt resultat efter tjugo minuters Dutteli dutt.

Kan själv! Ur mina egna gömmor plockar jag fram dessa " nummerplättar " custom- made in italy.

Skulle säkert kunnat göra dessa själv? Men ibland är det så skönt att bara hämta i lagret av italienskt godis.

Vita fält med svarta siffror skall det vara på 50cc, men det blir en senare historia.