Ibland ställer man sig frågan om vad man är rädd för? Tidigare i denna oansenlig blogg har jag lättat mitt hjärta och erkänt att jag är panikslaget rädd för klingsågar! Denna fobiliknande rädsla har jag med framgång bearbetat så att jag idag kan dela en plyfa utan att kallsvettas. Om det är samma rädsla eller någon helt annan vet jag inte? Men jag är skitskraj för mekaniskt oljud. Oljudet i mina öron behöver inte vara oljud i andras. Denna varvräknare satt monterad på en 50cc racemoppe på Imola. Jag säger bara kolla graderingen! Jag gick förbi när en spekulant bad om en provstart. Till och börja med var tomgångsvarvet 8000 varm/min! Jag närmade mig försiktigt denna ytterst potenta och varv- villiga 2 taktare med försiktighet. Ägaren gjorde nu det ofattbara, han varvade motorn utan belastning! Varvräknarnlålen nåtte 16000 varv innan jag la benen på ryggen och tog betäckning bakom en stor Guzzi, varvet ökade ytterligare lite och jag ville bara försvinna! Patetiskt? Ja kanske men är man rädd av sig så är man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar