Denna gång skulle allt bli anorlunda, inte köpa någon ny moppe och inte dra på mig något nytt projekt. Utan några större mängder packningsmaterial eller pengar för den delen gick jag stolt och ståndaktig omkring på Imola-marknaden, men hur gick det tror ni? Just det, jag saknar totalt karaktär och är lika lättpåverkad som en politiker i september ett valår. På Imola finns det många balla byggen att beskåda , men nu pratar vi något utöver det vanliga! Först trodde jag att det hade hänt något när jag såg folksamlingen som flockades runt moppen!
Kärlek vid första ögonkastet, helt golvad, träffad av blixten, ja jag blev helt knockad. Det underliga var att det inte var ett ouppnåeligt högprestand åk eller något extremt dyrt och exklusivt märke. Alltså ingen moppe från Ducati, MV Agusta eller Maserati utan en simpel däcksnötare av fabrikatet Mosquito. Hur kan den mest osexiga och bristfälliga moped som tillverkats i Italien få mig att ramla pladask? Svaret på frågan stavas Paolo Granata, mannen som är moppemodifieringens motsvarighet till Fotbollens Zlatan. Superlativen börjar tryta men jag blev eld och lågor över denna babyblå däcksnötare byggd för hastighetsrekord. Jag som brukar hetsa det första varvet och alltid ligga stege före mina resekamrater blev kvar, jag var förälskad. Jag tog typ 97 bilder från alla tänkbara vinklar, och det var tur för en timme senare var hojen såld!
Det var följaktligen inte jag som var köparen, och varför inte det? Trotts att det var bland det häftigaste jag sätt på en italiensk marknad så var priset orimligt högt. Efter att säljaren uppenbarligen märkt att ja var hooked prutade han självmant ner priset väsentligt, men de var inte tillräckligt. Moppen såldes till en skallig kille med tomteskägg utan prut och han skrattade hela vägen hem till Tyskland.
Det var bara att bryta ihop och gå vidare. Ganska snart föddes en ide, kan "Zlatan" så kan väll jag? Två marknadsrader senare var jag ägaren till en extremt osexig och osnabb Garelli Mosquito och projekt Mojito kunde ta sin början.
Och så var det de där med Mojito. Jag kallade givetvis projektet för projekt Mosquito men mina kompisar sa genast Mojito, så det fick bli projekt Mojito. OBS, det finns alkoholfria alternativ utan vit rom.
En bild säger mer en tusen ord. Det här är den skapelse jag blev stormförälskad i och sedan dumpad av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar