Mekanisk fåfänga.

Ingen kan väll beskylla mig för att vara särskillt fåfäng. Killen som tar på sig de kläder som hustrun lägger fram varje morgon och som har slutat raka sig för länge sedan. Ibland när hustrun ber mig att snygga till mig lite brukar jag hävda att jag redan är gift! Då brukar hon säga att jag skall akta mig och det där med äktenskapet kan ändra sig fort om jag inte skärper mig.

Jag kanske inte är fåfäng men jag kan ibland vara väldigt mekaniskt fåfäng. Det kan handla om att en  svets inte är tillräckligt snygg eller att något sitter snett monterat. Det behöver inte vara något som andra märker men det räcker för mig för att jag skall må dåligt och tvingas göra något åt det. Ett annat exempel är den "koppling" jag just tillverkat. Den är mekaniskt ganska snygg tycker jag men den har ett stort fel, kan du se vad jag menar?

(Facit) full av insex-skruvar. Det är på intet sätt tidstypiskt alls och det måste jag dölja på något sätt.

Lösningen får bli en läderdamask som får inrymma den allt för plastiga Hardy-skivan och de praktiska men icke så tidstypiska insexskruvarna.

Min vana trogen, allt börjar på kladdbrädan. Brukar vara stål och plåt och ibland trä men nu är det läder som gäller.

Bara halva. Alla som jobbar med tyg och läder verkar alltid jobba med bara halva mallar! Jag skall givetvis inte vara sämre och har klippt till en halv mall till damasken.

 

Välgörenhet, materialet kommer från en kasse med stuvbitar som jag köpt i Röda korsets butik i Näsby Park.

Den halva mallen har hux flux blivit en hel bit.

Lite stryk skadar inte. 

Hustruns symaskin får jobba när jag fållar och syr in en kanttråd.

Damasken klar med öljetter ( jag var tvungen att dubbelkolla stavningen) monterade.

Lädersnöre efterlyses. Nu saknas bara lädersnören för att kunna knyta ihop säcken.

Grisen i säcken, undra vad som döljer sig i den där?