Jag ser felet!

Jag kommer osökt att tänka på en Norge-historia från barndomen. Storyn gick ut på att vid en avrättning med giljotin benådades alla på grund av att bilan hängde upp sig. Detta ända fram till att det var dags för norrmannens avrättning. Bilan fastnade även då, men då utbrast norrmannen. "Jag ser felet"! Jag önskar på inget sätt livet ur några norrmän, har till och med norrmän och norskättlingar i släkten. Nej, detta handlar mer om en halvdöd italiensk hundvalp.

Jag ser felet! När jag likt en veterinär fläkt upp Cucciolon är det rätt uppenbart vad som skapat stenkrossljudet vid mina tröstlösa startförsök. Men faktum är, vilken röta att motorn pölade olja och saknade gnista! Hade den startat hade jag nog skrotat motorn. En av dragstängerna som öppnar ventilerna är rejält krokig och hade kilat fast mellan blocket och vevpartit. Helt osannolikt har skadorna blivit minimala. Nu finns det tre tänkbara allternativ. Försöka rikta dragstaget, tillverka ett nytt eller hitta ett nytt i Italien. 

På operationsbordet. När jag ser motorn under pälsen förstår jag varför Ducatis första generation av fyrtaktsmotorer har sådan stjärnstatus. Mytomspunnen är bara förnamnet och när man gämför med samtida Mopedmotorer, inget fabrikat nämt eller glömt, uppfattas de som klasslöst och massproducerat S,K,I,T. No offense men det är en helt annan nivå på teknisk kvalité och innovation. 

Pälsallergikerns hundvalp.

Advokaten Aldo Faranelli och den självlärde ingenjören Aldo Leoni konstruerade den legendariska Cucciolon som betyder hundvalp strax efter andra världskriget. Cucciolon byggdes ursprungligen som en påhängsmotor men fick i sin tredje generation även en ram byggd av Ducati. Därmed grundades ett av världshistoriens häftiga och mest innovativt motorcykelmärken.