Den svaga punkten.

 Den svaga punkten, tänk om det hade varit så väl, det är faktiskt tre. Jag skall försöka beskriva problemet som uppdagats. När vagnen nu förhoppningsvis skall bära två fetknoppar plus en marinmotor fast den är konstruerad för späda ridtjejer uppkommer en viss " böjning". Vagnen svankar alltså lite som en havande kvinna. Jag har identifierat tre punkter som måste förstärkas på ett någorlunda tidstypiskt sätt och inte för klumpigt och iögonfallande.

Fram med ritbrädan. Lösningen får bli någon sorts förstyvning vid insteget men får inte omöjliggöra att kliva in. Hänsyn måste också tas till det smidda stag som sitter där från början. Någon form av dragstag får lösa det problem som innebär att främre delen av vagnen böjer upp vid belastning.

En vantskruv och lite rör får bilda ett dragstag.

Dragstag är en beprövad metod i ett otal konstruktioner genom seklen. Smäckert, lätt och justerbart.

Med en enhetlig ytbehandling tror jag att detta kan passera som "original"

Ispassning av de smidda stag som fungerat som en förstyvning i orginalkonstruktionen. Man måste tänka på allt, helt plötsligt kom jag på att staget måste anpassa i höjd för att det nya durken kommer högre.

Pappmallar för tillverkning av den plåt som ska fungera som förstyvning.

Förstyvningen hamnar alltså under staget och fungerar på så vis också som en rund och fin överkant.

En bit plåt med suspekt utseende skall bli två med dito utseende.

Det är bra med snö när det går hett till! En självis på mina dojor som bonus.

 Nu börjar man kunna se slutresultatet så smått.

Förstyvningen monterad och staget på plats, vad tycks?