Lite spak

Ett av de viktigaste fundamenten för projektet med en hästlös vagn har varit att den ska ha styrspak i stället för ratt. Det känns därför inspirerande att köra igång med styrspaken. Grunden är åter igen detaljer från T-forden och dess styrning som jag hämtat ur farsans reservdelslager.

Ett fantastiskt bronshus som normalt sätt innehåller en planetväxel, som fungerar som T-fordens styrsnäcka. Jag skall dock bara använda huset.

Underbart material att svarva i! Det blir en avsevärd modifiering, men jag kan lungna alla originalbeivrare att det här exemplaret av "styrsnäcka" var defekt, inkomplett och duktigt sliten.

Ämnesrör, inte alls lika latjo att svarva i. Det här ska bli själva halsen till infästningen. Fördelen med ett ämnesrör är att den redan har ett hål och att det därför blir mindre bearbetning.

Halsen klar och nu vankas det en bronsbussning.

Hals och bussningar klart.

En första provflukt, inte så pjåkigt, men det visar också på ett av problemen jag står inför, hur ska jag lyckas med en stabil infästning när merparten av vagnen är av trä?

En över hundra år gammal bräda demonteras för att om möjligt hitta en bra lösning på infästningsproblemet.

Det här blir nog inte så dumt, för klart är i alla fall att belastningen kommer vara betydande på denna infästning.

Om styaxeln skall bli lodrät måste halsen fräsas i rätt vinkel.

Bara för syns skull, lettringsgaffeln får jobba. Tidskrävande och mycket olja på, lite som att se färg torka.

Slutresultatet bli snyggt, eller hur?

Bronsbussningen på plats.