Starka känslor!

Gräsklipparhojen har på kort tid rört upp starka känslor. Det är sista gången jag kommer att beklaga mig för omgivningens reaktioner och jag får faktiskt skylla mig själv. Jag skall erkänna att jag åkte till starten av MCHKs Stockholmsrally med ett enda syfte, nämligen att sola mig i glansen. Väl där stal jag hela showen. Som flugor på en sockerbit trängdes rallydeltagarna kring hojen. Alla ville fota , fråga och gratulera. Helt överväldigad av allt fokus blev jag uppmanad att starta motorn. Efter alla ceremonier, (både behövliga och för showen) startade hojen så snällt. En gubbe frågade, du skall väll inte åka nu? Nej då svarade jag. Kan du inte åka en sväng frågade en annan? Jag tog på mig hjälmen, man vill ju inte att någon tar illa upp av att man åker utan kruka. Jag tog en sväng på parkeringen till allas, nästan, stora glädje. När jag passerade staben av funktionärer blev jag bryskt stoppad. En av funktionärerna var rosenrasande! Följande ordväxling följde: F = funktionäre O= Olle  F:Vad fan tror du att du håller på med? O: kör en vända F: Vem i helvete har bett dig om det? O: publiken F: Du får inte åka min tävling med den där jävla cykeln utan registrering. O: De hade jag inte tänkt, och ännu mindre nu med det här mottagandet. Jag körde tillbaka till publiken som såg ut som förvånade fågelholkar inför funktionärens reaktion. 

På en plats en bit ifrån startplatsen, avlägset? Nä inte tillräckligt för vissa.

Många fina gamla hojar inför starten av  Stockholmsrallyt vid Mc Collection 

Strax dags för första start

Avslappad stämning i morgonsolen.

Här är den funktionär som gjorde bort sig totalt och ingen fattar riktigt varför. 

Jag bryr mig faktiskt inte varför och jag har nu fått mina 15 minuter av kändisskap, och har nu ställt in LMBn långt in i garaget och plockat ut något mindre provokativt, hoppas jag.