Hur kan man känna någon sorts glädje när man är blöt, kall och lerig? Dessutom har man timmar av tvättarbeten framför sig!
Vi veteranbilister måste ha någon slags själv-plågar ådra för vi kan vara lyckliga när fartvinden slår vattendropparna genom kläderna. " man kan ju bara bli helt blöt, sen blir det inte värre" sa någon vis person någon gång, och det stämmer.
"Plaskvått i luften men inga sura miner"som vi säger i branschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar